lördag 16 januari 2010

Varför rättigheter om de inte matchas med skyldigheter?

I vår del av världen har vi rättigheten att fritt rösta fram de politiska krafter som vi tycker bäst tjänar det vi själva önskar. Det kallas västerländsk demokrati och är en grundplare för oss som tror att demokratin, trots sina brister, skapar långsiktig stabilitet i ett samhälle. Ett demokratist system tenderar att erbjuda hela befolkningen en rimligare och rättvisare del av det värde som ett samhälle skapar. På kort tid, ur ett historiskt perspektiv, har den Judiska, Kristna och Islamiska världs och människosynen lagt grunden till västvärldens situation idag. På gott och ont. I en tuff värld tycker samtliga dessa religioner + de flesta andra att en rimlig moralisk utgångspunkt skall vara att behandla andra som man själv vill bli behandlad. Varför är det inte en självklarhet i sin enkelhet? Varför är det oftast bland de mäktiga och rika som denna moraliska utgångspunkt saknar tillräcklig förankring. Visst har vi en massa skyldigheter som Sverige, EU och FN har stiftat lagar och deklarationer om. Men vägarna runt dessa lagar är många och det som saknas, inte minst i Sverige, är en återupprättelse av ett tydligt och gränsöverskridande moraliskt och etiskt basperspektiv. Förr dunkades detta in i alla via kyrkans tidigare makt via bl a Guds tio bud. Grundläggande byggstenar som enkelt ger dig ett tydligt förhållningssätt till dina medmänniskor och som skapar förutsättningar för mindre konflikter mellan oss människor än vad som ändå uppstår med allt för jämna mellanrum.   Ett konkret förslag som jag tror kan bidra till att ge alla som bor i Sverige en gemensam moralisk värdegrund kan vara att införa ämnet Moral & Etik i skolan. Då kan gamla och nya invånare under en längre period få möjlighet att ta del av tusentals år av mänskliga erfarenheter som bl a utvecklats av de stora religionerna i världen och som har som en utgångspunkt att få samhället att fungera mindre våldsamt och otryggt. Ett samhälle som kan fokusera sin energi på att skapa generellt välstånd istället för den starkes eller moraliskt förkastliges förmåga att ta det mesta och kuva oss andra. För att klara detta måste individen stå i fokus men att ha individens bästa i fokus är inte synonymt med egoism. Målsättningen är snarare att försöka få oss alla att vara mindre egoistiska och förstå att helheten fungerar bättre om vi samarbetar. En gnutta altruism i oss alla skapar enorma möjligheter. I synnerhet i ett samhälle där folk från alla olika bakgrunder skall skapa välstånd tillsammans. Om det är en gemensam ambition. Att erbjuda oss alla att individuellt, utifrån våra egna förutsättningar, få chansen att lära och leva anständigt måste gå hand i hand med tydliga skyldigheter. Det kan inte vara så att man gång på gång kan brista i sin förmåga att ta sitt personliga ansvar och därefter kräva att alla andra skall sopa upp den röra som skapats. Det gäller inte minst inom finansbranschen men också bland många svenska konsumenter. I DN ekonomi den 14/1 hittar du en artikel om en kvinna som är bedrövad för att hon inte får snabbare hjälp med skuldsanering. Journalisten får det att framstå som väldigt dåligt att Alliansen är så hjärtlös och inte gör så att t ex denna kvinna kan bli kvitt sitt sk livegna liv och tyvärr har hon även inkluderat ett barn i sin kortsiktiga egoism istället för att som de allra flesta kämpa varje dag för att göra rätt för sig. Jag tycker inte att det är rimligt att media ständigt får pressa dåligt pålästa och medierädda politiker att backa från regler som inte alltid är dåliga för att bevara vår generella välfärd. Media måste också få ett objektivitetskrav att även beskriva den hla bilden så att inte enstaka idiotiska tillämpningar eller regler får politiker att backa för att de framställs som hjärtlösa om de försöker argumentera. Varför skall samhället kollektivt, dvs du och jag, försörja och snabbt skuldsanera en person som själv valt att ta ett sabbatsår, därefter sagt upp sig från en fast anställning, för att få ett avgångsvederlag, och som därefter blir gravid och ensamstånde mamma och därefter endast lyckats få ströjobb som inte täcker hennes fasta nuvarande levndadsstandard? Var ligger moralen och etiken i det? Självklart finns personer som verkligen hamnat snett av tragiska skäl men som det beskrivs i artikeln har den personliga kortsiktiga egoismen fått styra hennes beteende. Skall det vara en rättighet att få överkonsumera och bara tänka kortsiktigt med vetskapen att det alltid är kollektivet som får sopa upp allt skräp som skapas? Den individuella friheten, och där till kopplade rättigheter, måste balanseras mot mer moraliska och etiska rimliga perspektiv. Vårt generella välfärdssystem kommer att kollapsa om extremt kortsiktiga och egoistiska finanspersoner och "vanliga" medborgare gång efter gång får ställa till det för oss andra. Inte minst kan en bättre generell fostran i moral och etik leda till att fler förstår att det leder till välfärdssystemets kollaps om bl a bidragssystem och grovmaskiga finansystem ständigt utsätts för stora moraliska och etiska kränkningar. Vi vill väl kunna bevara ett system som klarar av att skydda och hjälpa de riktigt svaga och sjuka eller?    

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar