fredag 1 juli 2011

Vem är ansvarig?

Runtom i hela västvärlden tappar de traditionella partierna mark till nya partier som bättre lockar medborgarnas sympatier. Inte minst är detta en sanning i Norden och i Sverige. Ofta är dessa partier anti etablissemang samt invandrarfientliga, något som ofta attraherar outbildade och arbetslösa. Ofta leds dessa partier av personer som har en utstrålning som får övriga partiledare att se väldigt gråa och tråkiga ut. I takt med att allt fler känner sig utsatta vinner dessa negativa krafter ett allt större stöd och plötsligt har de tagit över makten. Kanske blir det då som när Nazisterna tog över i Tyskland. Folket väljer. Vem är då ansvarig för en kommuns eller ett lands utveckling? Är det politikerna eller folket som väljer? Hur ofta vågar politiker tycka något annat än vad folket tycker och är inte det hela idéen med demokratin?

Många i Grekland skäller på politikerna men hur många röstade på politiker och partier som gav löften som var realistiska och som tycker att alla självklart måste betala den skatt som gäller? Jag tror på mina medmänniskor tills de bevisar motsatsen. De flesta politiker tycks inte våga lita på att tillräckligt många medborgare är kloka och väljer därför ständigt kortsiktiga och populistiska vägar. Det gäller ju att få röster och vem röstar på dig om du säger "potatismos och köttbullar" när motståndarna säger "oxfilé och potatisgratäng"? Jag tror att man kan få stort folkligt stöd för potatismos och köttbullar om ett parti eller en ledare samtidigt lyckas få stöd för sin problemformulering.

Västvärlden befinner sig i svåra tider. Samtidigt väljer de som har det bäst att höja sina ersättningar ännu mer samtidigt som man manar andra till avhållsamhet. Man behöver inte vara så klok för att förstå att det är ett oansvarligt sätt, oavsett om +5% för landets direktörer i absoluta tal är mycket eller ej. Det är ett viktigt symbolspråk som det sk etablissemanget struntar i. Över tiden blir det socialt ohållbart om skillnaderna mellan vissa av de som arbetar hårt och andra som också gör detsamma blir för stora. I synnerhet om det är allas pensionspengar som betalar de enorma skillnaderna. Lika fel som jag tycker det är med orimliga tjänstemannaersättningar är det hög tid att våga tala om rimliga nivåer på ersättningar till mig om jag t ex är långtidssjukskriven eller arbetslös. Vem vill bo lite mindre om man inte måste? Vem, som gillar cityliv, vill bo mindre centralt om man inte måste? På individnivå går det alltid att lyfta fram sorgliga exempel MEN politiker måste tänka i system som är hållbara. Är det rimligt att en 39 årig medmänniska som blivit utbränd skulle kunna få full sjukpenning på dåvarande lön fram till pensionen? T o m Socialdemokratena insåg att det blev rena grekiskan om man inte gjorde något åt systemet. Sossarna föreslog en bortre parentes i sjukförsäkringen. Nu tycks de vilja gå den grekiska vägen igen eller vad är deras nuvarande förslag till nytt socialförsäkringssystem? Vad tycker du är rätt? Vilka är ansvariga när destruktiva krafter får demokratisk makt? Varje individ är ansvarig för sina handlingar men en individ väljer inte enskilt vem eller vilka de ger makten till. Ett demokratiskt dilemma. I synnerhet när risken finns att demokratin väljer att avskaffa sig själv. Om demokratin väljer att avskaffa sig själv, är det då ok?
www.Aftonbladet.se/nyheter/article13256996.ab

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar