måndag 30 juni 2014

Sossar och ofinansierade drömmar

Vad är möjligt och till vilket pris?
Känslor, känslor och känslor
De mjuka goa Socialdemokraterna mot de hårda och elitistiska Moderaterna. I Socialdemokraternas Sverige är vi alla bröder och systrar som solidariskt tar hand om varandra. I Ss bild av ett Moderatstyrt Sverige är vi ett iskallt folk som bara ser till sitt eget och vi hjälper inte varandra när krisen knackar på dörren. Stefan Löfvens Almedalstal var helt ok som tal men för mig förmedlade bara talet två saker, socialdemokratin har inga nya idéer och retoriken är ofinansierad. 

Det är inte ok att kvinnor under ett hårt slitande liv strukturellt tjänar flera miljoner mindre än män. Ett av huvudskälen är att kvinnor är starkt representerade inom offentlig sektor. En sektor som är helt skattefinansierad. "tillsammans" ska vi lösa denna orättvisa. Men hur? Genom att förbjuda lönehöjningar för män tills kvinnor är ikapp? Genom att garantera rätt till heltid som driver både delade turer och kraftigt minskar det offentligas konkurrensförmåga? Jag tycker i och för sig att man kan tolka talet som att S nu vill skrota andra former än offentliga för skola, omsorg och vård. Då finns ju enbart en enfald som garanterat kommer att bjuda på skenande kostnader. 

Även i förskolan och skolan, som måste bli mer jämlik, ska S ösa in mer krav och tvinga fram kostnadsökningar. Men vem ska betala för lagligt begränsade barngrupper inom barnomsorgen? Vem ska betala för alla fler lärare som inte finns och som ska få bättre lön? Kommunerna som redan går på knäna? Redan idag skjuter staten ofinansierade reformer till kommunerna. Det är inte hållbart att fortsätta den utvecklingen.

Och i Ss solidariska värld ska gapet mellan de som har sämst hälsa och bäst hälsa slutas. Gapet beskrivs som orättvist. Om vi bortser från det orättvisa att våra gener kanske representerar så mycket som 50% av våra livs hälsoförutsättningar! vad påverkar därutöver? Studieförmåga, utbildningsnivå, typ av arbete, träning, kostvanor och om man slipper att uppleva t ex krig eller ej. Hur tänker S minska gapet mellan de med starkare gener, högre utbildning, mindre fysiskt krävande jobb etc och övriga? Genom att försämra stödet till dem med högst livslängd idag? Jag förstår att det bara är politisk retorik för att vinna röster men det skulle vara ärligare att tala om att ambitionen är att även den svagare gruppen ska få bli 90 år i genomsnitt utan att det hindrar den andra gruppen att bli 98. Är det viktigt för dig att bli 90+?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar