torsdag 30 oktober 2014

Importerad fattigdom

Importerad fattigdom




Sin vana trogen fortsätter många medier att ensidigt beskriva enskilda tiggares eller asylsökandes faktiska och upplevda situation. Den faktiska situationen är ofta mycket osäker då det tycks väldigt svårt att få reda på hur människosmugglingen går till och hur t ex tiggeriverksamheten är organiserad. Helt klart är att de allra flesta journalister inte vill, inte fattar eller inte får beskriva utmaningarna med allt större volymer av fattiga EU migranter som saknar efterfrågade kunskaper eller asylsökande. Varför denna ensidighet? Det kortsiktiga humanitära perspektivet är enkelt att förstå, och sympatisera med, men varför inga reflektioner om hållbarheten för svenskt generellt välståndsförsvar om Sverige utan att gränsa till ett krisländer är det land som tar på sig ett allt större ansvar att i Sverige med svenska regler stötta väldigt många i behov av eller en vilja till ett bättre liv?



Enligt TT blir de fattiga barnen i rika länder allt fler. I efterdyningarna från finanskrisen som hade en peak 2008 har över 2,6 miljoner barn i världens rikaste länder fallit under fattigdomsgränsen enligt en färsk rapport från FNs barnrättsorganisation UNICEF. Rapporten heter "Lågkonjunkturens barn". Rapporten visar att antalet barn som kom ur fattigdom mellan 2008 och 2012 är lägre än de som hamnat i fattigdom. Enligt deras beräkningar lever 76,5 miljoner barn i världens 41 rikaste länder under fattigdomsgränsen. Många välbärgade länder... har tagit stora kliv bakåt vad gäller hushållsinkomster. Och då har sedelpressarna gått heta sedan 2008 och den riktiga strukturomställningssmällen har inte inträffat än... I rapporten lyfts också fram hur särskilt dåligt Europa utvecklas och att även unga vuxna (15-24) redan drabbats hårt av de sämre tiderna. Om ett stort antal av dessa människor kommer till Sverige, med Sveriges alla rättigheter för dem som vistas här, vad händer då? Varför gräver inga journalister i det? Varför ställs inte de frågorna till partiledare och ministrar? Det perspektivet måste beskrivas! Svenska folket måste få en ärlig chans att förhålla sig till de olika alternativen vi står inför. Konsekvenserna om vi fortsätter som nu är samhällsomdanande och det kräver en öppnare och ärlig debatt byggd på fakta. Annars står SD som det enda alternativet för människor som känner oro över fattigdomsutvecklingen. Det är väl en ensidigt dum väg framåt?



Asylsökande hungerstrejkar i Uppsala för att de inte tycker att de får ett tillräckligt bra mottagande. Bl a är de arga över att deras barn som enligt en artikel inte fått gå i skolan på två år efter två månader i Sverige inte fått någon undervisning. De är också arga för att asylboendet ligger ligger isolerat långt utanför Uppsala centralort. Det är omständigt att ta sig till t ex sjukvården eller moskén. Asylboendet drivs av Bert Karlsson genom företaget Jokarjo AB som han skrivit på sina barn. När kommunen får frågan varför det går så sakta att erbjuda barnen skolgång hänvisas till Migrationsverkets kaos. Migrationsverkets representant säger "det stora behovet av asylboenden har lett till att vi flera gånger i år har behövt direktupphandlingar boendeplatser och situationen är inte optimal. Vi kommunicerar så gott vi kan med kommuner, men ibland sker saker väldigt hastigt och vi kan inte styra över när personer söker asyl" (Pierre Karatzian på Migrationsverket). Och i kommunerna förväntas vi tillhandahålla skolgång, omsorg, vård etc. Nu tjänar vissa enorma pengar på en sanslöst ohållbar migrationspolitik. Och integrationsutmaningarna blir bara större och större samtidigt som nuläget är ett stort misslyckande. Finns det en dold agenda? Vill många partiers företrädare och andra att fattigdomen ska breda ut sig i Sverige i raketfart? Hur länge tror du dagens generösa socialförsäkringssystem håller? Hur tror du organiserad brottslighet utvecklas? Hur tror du skolresultaten utvecklas? Jag vill ha en öppen och saklig debatt om detta! Att sopa problemen kopplade till nuvarande migrationspolitik och integrationsmisslyckandet under mattan är ett grovt svek mot våra svaga, mot våra allt fler äldre, mot våra barn och mot många av dem som ges en fristat här men som inte kommer att erbjudas annat än utanförskap och allt sämre ekonomiskt stöd. Som sagt, några måste vilja att Sverige ska få en stor andel fattiga igen. Det vill inte jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar