lördag 15 november 2014

Först och sist

Jämlikhet mellan kvinnor och män
Norge, Sverige och Danmark har länge varit föregångssamhälle i att utveckla ett samhälle där kvinnor och män har jämlika möjligheter. Norden har kommit mycket långt mot ett jämställt samhälle där inte kön får sätta gränser för den enskildes möjligheter. Tjejers rätt i samhället (TRIS) som kämpar för flickor och kvinnor med invandrarbakgrunds jämställda rättigheter och mot hedersvåld gör en stor och viktig insats för att snabbare integrera människor med väldigt patriarkal bakgrund in i vårt gemensamma samhälle. Femen kämpar "militantiskt" för att kvinnor ska bli mer jämställda och gjorde också en bröstattack i samband med Reinfeldts Almedalstal 2014. Femen kan garanterat få genomslag för sina önskemål på många platser i världen eftersom kampen för ett mer könsjämlikt samhälle sannerligen behöver stärkas i många länder. Inte minst i flera av de länder som många av Sveriges asylsökande kommer ifrån.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/femen-in-pa-livet/

I dagens UNT kan vi läsa en artikel om socialdemokraten Sanne Eriksson som fått ersätta Shakarabi som riksdagsledamot eftersom han blivit minister. På frågan "Nästan alla yngre, i alla fall inom Socialdemokraterna, är kvinnor. Varför är det så? Eriksson svarar: - Så är det, det är ett väldigt stort överskott på unga kvinnor. Jag vet inte varför det är så. Om det har sin bakgrund i skolan kanske? Jag har ingen aning faktiskt.

Mer och mer tyder på att flickor och kvinnor tar över fler och fler ledande uppdrag. Det är ju de ledande uppdragen som brukar vara huvudfrågan vid samtal om jämställdhet. Om nu kvinnor inom 20 år innehar säg 60% av alla samhällets ledande uppdrag, krävs då jämställdhetsplaner som gör att jämställdhetsresultatet bara kan vara 50%? Med tanke på hur utvecklingen ser ut är det inte omöjligt att över 60% av de ledande uppdragen inom 20 år innehavs av kvinnor och att betydligt sämre utbildade män i genomsnitt tjänar sämre än mer välutbildade kvinnor. Är det ett problem? Inte för mig om det är p g a att de är bäst personer för uppdraget. Men för 50% människor borde denna utveckling börja kännas besvärande eller?

En kvinnlig statsministerkandidat
Alliansen hade Maud Olofsson och har nu Annie Lööf. En kvinna och tre män som partiledare inom Alliansen. Centerpartiet är det enda partiet med en lång tradition av att kunna välja ledare oavsett dess kön. Nu tyder det mesta på att Sverige efter Mona Sahlins försök får sin andra chans att inom kort pröva en kvinnlig statsminister. Moderaten Kinberg-Batra ser ut att bli deras nästa partiledare. Jag är säker på att hon inte blir en sämre statsminister än den vi nu har. Det är hög tid för Sverige att pröva en kvinna på landets främsta ämbete. Nästan hela världen har varit före oss. Norge, Island, Finland och Danmark har haft kvinnliga regeringschefer. Men inte Sverige. Kinberg-Batra kan nog bli en bra statsminister och Sveriges första man, hennes man, kan säkerligen roa, vid formella mottagningar, på ett sätt som gynnar svenska intressen. Om Kinberg-Batra blir nästa statsminister så blir hon Sveriges första kvinnliga statsminister och vi blev ett av de sista länderna att få en kvinna i toppen. Varför blev det så i ett land som tillsammans med Norge lett kampen för kvinnlig jämlikhet? Och i ett land med många väldigt duktiga kvinnor! Intressant att K-G Bergström sågar henne så kraftigt. Hoppas det stärker henne.
http://www.expressen.se/kronikorer/k-g-bergstrom/k-g-bergstrom-jag-misstanker-att-m-ar-pa-vag-att-gora-ett-misstag/


Från en kvinna och tre män kommer sannolikt C, M, FP och KD snart ledas av minst tre kvinnor eller t o m fyra. Hoppas personkemin fungerar mellan dessa nya ledare. Hur tror du att de kommer att kunna samarbeta?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar