Aldrig tidigare har världen varit så liten och tillgänglig som nu. På bara några sekunder kan vi söka information om vad som händer i en by på andra sidan jordklotet och allt mer miljövänligt kan vi inom 24 timmar ta oss från Uppsala, Sverige till Sidney, Australien. Aldrig tidigare i människans utveckling har så många som nu levt så materiellt bra. Och aldrig tidigare har så många sjukdomar och skador kunnat botas som nu. En miljard fattiga återstår att hjälpa men 1 miljard av drygt 7 miljarder är ändå en mycket positiv utveckling. Och enligt professor Hans Rosling innebär denna positiva utveckling att jordens befolkning snart nått toppen runt 10 miljarder människor. Mycket utvecklas fantastiskt positivt.
Finns problem? Självklart. Det finns gott om problem och det har det alltid gjort. Ett problem med dagens relevanta stora problem, eller utmaningar som man också kan kalla dem, är att de inte kan lösas inom enskilda stater. Sannolikt inte ens inom ett fungerande EU. Personligen gillar jag att se möjligheter och försöka förverkliga dem. Ofta ser man möjligheter kopplat till problem. Men hur får vi till en rimligare fördelning mellan jordens 2% rikaste som äger ohållbart mycket idag? Även om den materiella standarden ökat kraftigt för många och väldigt många fler får gå i skolan, inklusive flickor, så är massor "livegna" under massiva skuldbördor. Men hur får man till en rimligare fördelning i en global värld där de rikaste har en egen klubb och där de enkelt bara flyttar om ett enskilt land bråkar med dem? Och hur får vi till bättre miljöförbättringssrbete, det kräver ju större globala insatser? Särskilt bland de folkrikaste länderna. WHOs fokus på stora städer är utmärkt men är det inte tragiskt att vi inte kan enas om högre ambitioner globalt?
Och hur undviker vi nya storkrig kopplat till begränsade råvaror som stormakterna vill säkra för sina hundratals miljoner invånare?
Trots att många fått det materiellt bättre och sjukvården kan bota allt fler vittnar en ökande extremism inte minst i Sverige om ett annat samhällsproblem. Väldigt många människor saknar en mening med sitt liv. Meningen kan väl inte bara vara att gå i skolan, jobba och vara en god konsument fram till döden? Man kan tycka att var och en ska finna sin egen mening, men många behöver vägledning i det och tyvärr erbjuder extremister sådan mening. För att mota denna utveckling måste även städer, länder och föreningar med kärleksfulla ambitioner kunna förmedla meningsfullhet. Tycker du att t ex svenska ledare lyckas med det? Möjligheterna till förbättringar är stora!
m.gp.se/nyheter/ledare/ledarkronika/1.2784731-alice-teodorescu-inte-naivitet-som-ar-problemet-i-sverige
http://www.expressen.se/nyheter/gws-oro-for-terrorattack-i-sverige/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar