onsdag 17 augusti 2016

Delaktighet viktigt för välbefinnande

Delaktighet i samhällsbygget
De allra flesta människor vill känna sig delaktiga och behövda. Få av oss gillar att uppleva oss delaktiga och uppskattade ena stunden och helt plötsligt anses som förbrukade föredettingar. En av de grupper som särskilt lyfts fram som utsatt på arbetsmarknaden är +55 åringar. Hur kan en åldersgräns bli en brytpunkt som kraftigt begränsar en människas möjligheter att medskapa och att yrkesmässigt fortsätta utvecklas?
http://weekend.di.se/nyheter/passe-som-pensionar

Nya tider
Vi lever i en tid där de flesta som föds idag bedöms bli runt 100 år gamla. Om vi håller oss friska länge är det fantastiskt. Livet är kort, så det gör inget om det i genomsnitt blir lite längre. En svensk genomsnittlig 50 åring idag kan sannolikt jämföras med en genomsnittlig 30 åring för bara 100 år sedan. I ljuset av de två 100 års perspektiven är det samhällsekonomiskt idiotiskt att inte försöka inkludera människor till minst 75 års ålder på arbetsmarknaden? Ett starkt argument för att snarast påbörja den arbetsmarknadsförändring är också att vi måste finansiera pensionssystemet betydligt bättre om framtida pensionärer ska få en liknande levnadsnivå som dagens genomsnittliga pensionär. Jag vet att det finns många som inte orkar jobba längre än runt 60, det är dock inget argument för att inte göra arbetsmarknaden rättvis.
http://artikel.di.se/artiklar/2016/8/15/ledare-aldrevarden-behover-ny-finansiering/

Kultur slår strategi
Alla som arbetat i olika företag eller hos olika arbetsgivare vet att "culture beats strategy, every day". Särskilt människor som jobbat i olika internationella miljöer vet att det är så. Det är självklart idiotiskt att ta del av debattörers budskap som försöker förminska kulturers stora påverkan på hur vi människor enskilt eller i grupp beter oss. Beteenden som växt fram under tusentals år eller på bara några decennium. Hur blev svenskarna del av en ungdomskultur? Vad gjorde att "samhällssystemet" växlade in på ungdomskultspåret? Barn och unga är fantastiska och vår framtid. De har generellt mer framtid kvar än oss äldre. Samtidigt är det mycket oklokt att vara så barn och ungdomsorienterade att vi misslyckas med att ta till vara våra äldres kunskaper och erfarenheter betydligt bättre än idag. När man talar om kulturell mångfald och kulturella skillnader är det klokt att inse att dessa skillnader finns mellan generationer bland människor som växer upp i samma miljöer. Hur många 70 åringar tror du spenderar massor av tid på Facebook, Instagram och i Pokémon Gos värld? Tror du skillnaderna har signifikant betydelse? Tror du de kan skapa värde tillsammans? Det tror jag. Och glöm inte några av de 100-års perspektiv jag nämnt! Bäst hen för uppdraget! Om det gäller skulle fler äldre och erfarnare få viktiga uppdrag. Tro inte att äldre är synonymt med trött, det är mycket individuellt. Det är hög tid för nytänkande som gör arbetsmarknaden mer rättvis. En marknad där meritokrati främst ska råda! Att bevisligen vara nyfiken och järv är också en merit i en snabbrörlig värld. Även äldre har de egenskaperna i stor utsträckning.
https://www.quora.com/Did-Peter-Drucker-actually-say-culture-eats-strategy-for-breakfast-and-if-so-where-when
http://www.forbes.com/forbes/welcome/?toURL=http://www.forbes.com/sites/mikemyatt/2012/05/29/culture-vs-strategy-whats-more-important/&refURL=https://www.google.se/&referrer=https://www.google.se/




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar