lördag 18 mars 2017

Ledarskap och ansvar på riktigt

Oppositionspolitik på riktigt
Behövs Liberalerna? Det är uppenbart många människor som undrar det. Under många, många år har det gjorts försök att slå ihop tidigare FP och C. Det har alltid misslyckats. Främst vill jag påstå för att personer i ledningen sett varandra som för mycket konkurrenter och ingen av partiledarna har sannolikt varit beredd att frivilligt låta den andre bli föreslagen som ett gemensamt ledaralternativ. Utöver de svåra person och kulturfrågorna mellan partierna har vi också haft stora sakpolitiska trätor. En av dessa, NATO, är på riksplanet nu borta. FP/L försöker allt mer profilera sig som ett grönt parti. Det liberala perspektivet i svensk politik skulle sannolikt stärkas om C och L hade klarat av en lyckad sammanslagning. Nu är sannolikt en riktigt bra tid för ett nytt försök då Björklund har "bäst före" som gått ut, L saknar enighet om alternativ samtidigt som Annie Lööf blivit varm i kläderna och tagit en stark nationell plats inom politiken. Ett grönt socialliberalt parti skulle sannolikt kunna få runt 25% av väljarnas stöd. Vi får nog avvakta till efter valet 2018. Därefter kanske L skickar en formell förfrågan om Centerpartiet kan tänka sig att ta över L. Priset? Ett meningslös totalt statligt övertagande av skolan kanske?.... Nej, jag tror att de kulturella skillnaderna är för stora och att personstriderna blir för många. Väljarna kanske löser det önskemål som sagt funnits ett antal gånger genom modern tid.

Helt klart behövs politiska krafter som kämpar för liberala värden. Intressanta reflektioner från Alice Teodorescu om läget inom Liberalerna nedan. Och precis som med andra organisationer kommer och går även politiska organisationer. I dagens Europa stiger nya partier upp snabbt och många av de gamla partierna kämpar för sin överlevnad. Marknadskrafterna talar. Vissa partier upplevs helt enkelt mer relevanta än andra.

"Men det går inte att, som C och L gör i dag, gorma över hur de rödgröna slår undan benen för tillväxt och välfärd, hur skattehöjningar skadar jobben, hur försvaret är underfinansierat, hur gängkriminaliteten håller förorter som gisslan, att skolan, vården, socialtjänsten och polisen går på knäna (listan kan dessvärre göras mycket lång) och samtidigt konsekvent vägra att medverka till att fälla sittande regering eller gripa makten kommunalt. I längden går det helt enkelt inte att ägna sig åt magiskt tänkande - Alliansen kommer inte att få egen majoritet i nästa års riksdagsval."

"Förändra er eller dö", skanderade Fredrik Reinfeldt på ett moderatmöte för länge sedan. Det var sant för Moderaterna då, det är ännu mer sant för Liberalerna i dag."
http://www.gp.se/ledare/teodorescu-förändra-er-eller-dö-liberaler-1.4200133
http://www.expressen.se/ledare/liberalerna-har-virrat-bort-sig-la-la-land/

Ta makten och dess ansvar
Nedan artikel måste en av mina föregångare, Roland Agius, gilla. Han har alltid varit kritisk mot att tjänstemännen tillåts styra i för stor utsträckning. Visst är det de folkvalda som ska styra över det som det offentliga har uppdraget att styra. Varför brister då den styrningen så ofta? Frågar du mig är svaret enkelt. Många av dagens ledande politiker har för lite ledarskapsträning med sig i bagaget. Många saknar också minst några års riktig arbetslivserfarenhet. Då är det svårt att klara av att till exempel leda en stadsdirektör, en generaldirektör eller en offentlig VD. Hur ändrar vi på det? Fler med gedigna erfarenheter måste vilja/orka/våga ställa upp som folkrepresentanter!
http://www.expressen.se/ledare/karin-pihl/mot-aktivistbyrakrater-ar-medborgare-maktlosa/



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar