torsdag 13 juli 2017

Är politiken en lämplig måttstock

Lönesättning
I Sverige sköts löneförhandlingar främst mellan arbetsgivarorganisationer och facket. De bestämmer ramarna för det löneutrymme som sedan företagare och chefer förväntas följa. Ibland följer inte olika yrkesgrupper, eller delar av yrkesgrupper, den arbetsordning och regelverket. Den pågående konflikten mellan sophämtare i Stockholm och dess arbetsgivare tycks vara "en vild" strejk. Huvudproblemet i den konflikten tycks vara att det offentliga upphandlingssystemet är dysfunktionellt. Ska-krav som alla svarar ja på och sen bara lägsta pris som vinner. Marknaden anpassar sig till spelet och bjuder så billigt de kan och räknar sedan med att försöka få upp ersättningen på olika sätt när man väl fått ett kontrakt... Ja, ja runt 34.000 per månad för mindre än 30 timmars arbetsvecka verkar vara en väldigt bra ersättning för arbete som kräver mycket liten utbildning. Vi får se vad som händer om bolaget går i konkurs då bolagsstrategin att försöka få "monopol" i Norden tycks ha spårat ur.

I bifogad ledarartikel lyfter skribenten problemen med orättvisa löner. Personligen anser jag att lönebildningen självklart ska vara rättvis. Samtidigt måste vi reflektera över vad som är rättvist. Till att börja med borde alltid meritokrati avgöra tillsättningar och ersättningsnivåer. För att komma nära den ordningen krävs bra kravspecifikationer kopplat till olika tjänster. Därutöver trovärdiga referenser som styrker lagarbetarförmåga och prestationsförmåga. Inom politiken får alla ledande politiker samma ersättning per kommun eller statligt, oavsett tidigare meriter. Personligen tycker jag det är en dålig ordning. Jag tycker alltid kompetens, erfarenhet och prestationsförmåga ska göra ordentlig skillnad i lönekuvertet. Jämlika möjligheter är inte synonymt med lika ersättningsnivåer. Jag tycker också att den fria förhandlingsrätten är viktig. Inom de ramar som arbetsgivare och fack enats om råder sedan lokala prioriteringar och individuella förhandlingar. I min värld är den individuella löneförhandlingen viktig. Bland annat som tydlig prestationssamtal mellan medarbetare och chef. Bifogad artikel tyder på okunskap om hur lönesättning fungerar i Sverige och köper för mycket ett fackligt perspektiv. När en person börjar på en större arbetsplats har ingångslönen stor betydelse för löneutvecklingen. Om en född svensk kvinna och man samt en invandrad irakier har samma universitetsmeriter och i övrigt har matchande kompetenser ska de självklart få en lika låg ingångslön. Om de rekryteras på andra sätt är det inte konstigt att ersättningsnivåerna skiljer sig! Den individuella förvandlingsförmågan har och ska ha betydelse. Tycker du att ett kommunistiskt lönesättningssystem är bättre? Att ta hänsyn till att människor förhandlar olika och har olika kompetenser är inte diskriminerande.
http://www.expressen.se/ledare/vi-har-inte-rad-med-diskriminering-pa-jobbet/

Dagens kalkon
Riksbanken som starkt bidrar till att svenskars köpkraft under utlandsresor är kraftigt försvagad! Vad håller Ingves på med?!

Dagens stjärna
Min morfar, Arne, som kämpar hårt för att få tillbaka mer personlig frihet. Benen behöver åter stärkas så att rullstolen sedan några månader åter kan ersättas med en rullator. Jag älskar ambitionen och flitet för att försöka återvinna mer personlig frihet. 95,5 år är väl ingen ålder år 2017. I vart fall om vi struntar i ett allt mindre finansierat pensionssystem...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar